Har varit på festival i en vecka, Peace&Love i Borlänge. Jag tänker inte beskriva det närmare, alla som varit på festival förstår hur det är. Jag kan i alla fall konstatera att jag inte är särskilt hardcore när det kommer till festivalliv, trots det är jag mer än lagom sliten.
Vi hade planerat att åka tidigt morgonen efter festivalens sista dag så att vi skulle komma undan före rusningen men ändå få lite sömn. Det sistnämnda gick i alla fall åt helvete. Efter sista konserten drog man runt och snackade med folk på campingen ett tag, då var klockan tre, halv fyra någonting. Medan Harald, Carlqvist och Filippa sov så började jag och Pontus packa bilen, sedan drog vi till McDonalds och käkade och tog en kaffe i morgonsolen. Efter det var det i princip dags att åka. Vi gick tillbaka till campet och packade ihop det sista, väckte alla sjusovare och drog iväg. Efter lite mindre förseningar (Harald glömde plånboken, Pontus kom plötsligt på att han behövde gå på toa) rullade vi äntligen ut ur Borlänge.
Jag var riktigt nöjd med att ha fixat allt utan att sova någonting.
Efter några mil var vi tvungna att stanna och Powernappa, annars skulle vi aldrig ha överlevt hemresan.
Vi släppte av Pontus och Christopher i Danderyd, sedan åkte vi ut till Berga och bushen, där släppte vi av Harald hemma. Sista resan var att köra ut Filippa till Markus. Där stannade jag ett tag innan jag for hem igen. Hemresan blev lite mer spännande än jag hade räknat med.
Plötsligt upptäckte jag att jag höll på att köra av vägen. Gubben som körde bakom mig måste ha trott att jag var rattfull.
Väl hemma gick jag ner till sjön med mamma. På vägen drack jag en liten (33cl) burk med folköl. Efter en liten stund blev jag full, inte berusad utan bara slö och helt borta.
Festivallivet, sömnbristen, utmattingen, värmen och en sista öl måste ha tagit knäcken på mig. Jag minns vägen hem från sjön väldigt vagt och mamma berättade att jag tog snedsteg och småvacklade hela tiden. När jag la mig för att sova hade jag feberdrömmar, jag trodde bland annat att jag var en afrikan som låg och rullade i gräset på campingen i Borlänge, klädd i leopardmönstrat nattlinne. Jag pratade helt osammanhängande om helt ologiska saker och konstaterade att det var såhär det kändes att bli galen.
Mitt i allt fick jag sms från Olle. Det blev min räddning. Jag fick lite fokus på verkligheten när jag låg och försökte skriva ett svar. Senare snackade vi lite och efter det kunde jag äntligen sova.
Idag känner jag mig helt jetlagad.
Nä, nu ska jag nog ut och träna.
/Viking